Ett litet inlägg om min graviditet so far. 

 

I början på januari, när jag var i vecka 7, började jag må extremt illa. Det började med kräkningar lite då och då, men det var inget jag inte klarade av. Det blev dock värre och jag fick ofta gå hem från jobb, eller rent av stanna hemma. I vecka 9, slutet på januari, började det bli så illa att jag inte fick behålla någonting jag åt. Min bm tyckte att det var mycket tråkigt och tyckte även att eftersom jag inte kunde hålla något i magen och även fick gå hem eller stanna hemma från jobb, så sjukskriver vi mig. Okej, sjukskriven i 2 och en halv vecka. När dessa veckor hade gått förlängde de sjukskrivningen, eftersom det inte hade blivit bättre. Vid detta tillfälle hade jag gått ner totalt 8 kilo sedan i början på januari. Sjukskrivningen förlängdes med 3 veckor. Under dessa veckor gick jag på veckokontroller hos min bm, för att försäkra oss om att jag trots allt, fick i mig tillräckligt och så att mina värden såg bra ut. De flesta gånger gjorde de det, men en gång fick jag snällt åka till kvinnoklinikens akutmottagning, då min bm var orolig för mina värden. När jag väl fick träffa en syster var värdena okej igen, och jag slapp alltså dropp eller liknande. När jag hade 1 vecka kvar av min sjukskrivning, började jag äntligen behålla det mesta jag åt. Vid detta tillfälle hade jag gått ner 13 kilo sedan januari. Bm tyckte inte vi skulle avbryta sjukskrivningen, utan tyckte det var bättre att jag återhämtade mig. Nu var jag i vecka 15 och var så otroligt uttråkad av att bara vara hemma. Sista kontrollen var torsdagen innan jag gick tillbaka till jobb. Jag hade inte gått upp i vikt, men inte heller ner utan höll mig på -13 kilo. Skönt, tyckte jag, och var glad att jag äntligen skulle börja jobba på måndagen. 

 

Jobbet har gått bra. Har fått gå hem en gång pga mitt illamående som inte är helt i shack, och denna veckan har jag dessvärre haft feber. Något annat som började för någon vecka sen är att jag känt av en viss smärta i ischiasnerven. Detta var åtminstone vad jag trodde, tills jag denna veckan fick extremt ont i mina höfter. Det går ner över rumpan och strålar in till ljumsken och blygdbenet. Enligt bm är detta mest troligt foglossning. I vecka 17? Ja, tydligen. Har fått köpa ett foglossningsbälte som jag använder och även en amningskudde som jag kan ha för ryggen när jag sitter ner och mellan benen när jag ska sova. Ont gör det, så ini helvete. 

 

Idag går jag in i vecka 18. Missförstå mig rätt, jag är så lycklig att jag väntar mitt och Björns första barn. Jag längtar och tycker att denna resan är så häftig! Men med alla motgångar jag haft med min kropp de senaste åren, såg jag fram emot att kanske få sen såndär graviditet där det känns som att man aldrig mått bättre. Tydligen blev det tvärtom, än så länge. 

 

Så den lille Skrutten provar på mammas tålamod dagligen och jag lär känna min kropp på helt andra plan än jag hoppats på. Nu ser jag mest fram emot att magen ska ta större skepnad. Jag kan definitivt se skillnaden sedan några veckor, men det känns fortfarande mer som att jag är svullen. Och naturligtvis ser vi fram emot RUL den 31/3. Vi vet ännu inte om vi kommer ta reda på könet, men det spelar egentligen mindre roll när vi ska få se vår älskade lilla skrutt igen! 

 

Nedan; UL i vecka 9 (8+5). Då vi kunde konstatera att hjärtat slog och allt såg fint ut och även då fastställa vilken vecka jag var i.